Assistenter berättar

Andreas berättar:
Jag kände flera som jobbade som personlig assistent. Jag träffade dem ibland på bussen eller på stan när de var tillsammans med sina brukare. Jag tyckte det verkade vara ett så roligt jobb. De såg ut att trivas tillsammans. Nu har jag jobbat som personlig assistent i några år och känner att jag vill fortsätta att jobba som personlig assistent så länge det bara går. Jag vill vara rockstjärna och assistent, det passar mig perfekt.

Man måste vara påhittig och kunna lösa olika situationer, vara omtänksam och hjälpsam, ha förståelse för vad som ska göras. Det är ofta fina stunder. Jag uppskattar lika mycket som min brukare att till exempel åka och fiska och när han får napp då är det roligt. Jag är glad när han är nöjd.

Samtidigt så har han ju sin problematik på grund av funktionsnedsättningen, det har gjort att jag fått mycket större lugn, förståelse och insikter. Användbart även i mitt privata liv.

Jag tycker om att jag får ta del av hans värld och lära känna hans kompisar, som jag kanske inte lagt märke till om jag inte haft det här jobbet.

Maria berättar:
Dagarna ser väldigt olika ut. Vi har en del fasta punkter som vi utgår från, men annars så utformar vi dagen efter brukarens vilja. Man måste vara lite påhittig i det här jobbet, det underlättar. Vissa dagar vill brukaren bara ta det lugnt då funktionsnedsättningen tagit på krafterna, en annan dag kan det vara full fart hela dan.

Det är viktigt att jag inte tar för stor plats, mitt jobb är på brukarens villkor. Jag tycker det är världens roligaste jobb att vara personlig assistent. Men för att det ska kännas så bra är det viktigt att det ”klickar” med brukaren och mig. Det här jobbet blir ett slags vänskap även om man inte ska gå över gränsen. Jag vill fortsätta med det här jobbet så länge det bara går!

Dessutom gillar jag att jobba för Assistans på Gotland därför att det är en platt organisation. Det är enkelt och lätt att nå fram med synpunkter till arbetsledningen på kontoret. När det finns ett så stort förtroende känner jag mig trygg i mitt arbete.

Emma berättar:
Jag hade tidigare vana med att arbeta med människor i andra yrken innan jag började som personlig assistent, vilket säkert har hjälpt mig. Jag är också van att göra lite av varje så jag tycker att jag klarar att hantera olika situationer som uppstår.

En brukare kan ha helt olika behov av assistans, någon kanske är noga med att assistenten är just en assistent som verkar utan att synas och vill inte ha en kompisrelation. En annan brukare kanske tvärtom vill att assistenten ska hänga med som en kompis och delta i samtal och liknande. I min roll ligger att jag ska läsa av hur brukaren vill ha det och ge assistans på dennes villkor. Som assistent behöver jag vara flexibel i bemötandet.